hannelem

Här sitter jag nu efter en dag på jobbet vilket inneburit ett nattpass som mynnade ut i ett personalmöte innan jag slutligen körde de nästan fem milen tillbaka hem igen. Jobbet som behandlingsassistent med ensamkommande ungdomar fortsätter och jag hankar mig fram som vikarie med nya kontrakt som skrivs med någon månad i taget. Egentligen är situationen precis som jag vill ha det även om jag känner en djup sorg över det arbete som jag lämnade bakom mig i Sorsele. I dagsläget får jag andas, jag får vara uttråkad, jag får tid över till att fundera på livet i stort och smått, jag förbinder mig inte till någonting mer än korta perioder i taget, jag har min månadslön, jag trivs med personalen och ungdomarna på jobbet och det största är att jag i dagsläget får bo med den /dem jag älskar. So far so good men som vanligt är jag en trampande orolig själ. Jag har många tankar om vad jag vill med framtiden men känner inte att jag är på väg någonstans just nu, jag står still och stillastående gör mig frustrerad. Blott en dag ett ögonblick i sänder som var mitt mantra under socialtjänsten tiden har blivit till någonting jag inte längre vill befatta mig med. Jag vill ha action!

 

Jag virkar mycket just nu och gör jag det inte så fantiserar jag om att göra det. Virkning har blivit min terapi och drog, det är under dessa stunder som jag gör upp planer för framtiden och strategiskt försöker hitta handlingsalternativ. Många kaffekoppar, serieavsnitt och rutor har det blivit om dagarna då jag är ledig och tänkte presentera lite av detta för er med hjälp av bildillustrationer. Jag rekommenderar er alla att se HOMELAND, har ni inte gjort det än så gör det GENAST!

Ta hand om er därute!