/
Allmänt /
Det stavas Å-N-G-E-S-T!
Jag har jagat min chef för att meddela henne att jag vill säga upp mig från mitt assistentjobb.Kommer aldrig att vilja gå tillbaka till min heltidstjänst som jag är tjänstledig från.Detta innebär att jag kastar mig ut i arbetslöshetens mörka dunkel.Men jag vet vad jag måste göra och jag har väntat länge nog på rätt tillfälle.Skall finnas kvar inom företaget som vikarie, men jag måste ha ett jobb som inspirerar mig och inte förgör.
Det är så stora tankar och stora framtidsbeslut som ligger för fötterna.Måste fila på ett CV, måste fundera vart jag och lilla familjen kan tänka oss att flytta.Fanns inte mycket jobb i norra delen av Sverige sist jag kollade, måste blicka söderöver också.
Ringde nyss en kär vän och fick ett gott skratt, hon funderar på liknande saker.En socionom och en arbetsterapeut som känner sig helt lost.Snart ska vi ses och vältra oss i sista-terminen-ångest.Om jag känner oss rätt kommer det att sluta på golvet, kiknandes av skratt.Kalla det galenskap, det är nästan på gränsen...
Thailandsresan är i planeringsstadiet.På torsdag skall vi gå till infektionskliniken på NUS för att höra oss för om vilka vaccinationer vi saknar...
Nu ska jag försöka slutföra dessa ex.uppgifter för det kommer fler...
Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna.
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas.
Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av det
att falla till botten,
slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit.