/ Allmänt /

Överbelastning.

Vanligtvis brukar min bloggtorka bero på att jag har alldeles för lite att skriva om, nu drar jag mig för att blogga för att jag känner mig skyldig er en uppdatering om mina förehavanden i Kroatien.Med närmare 500 bilder och en mängd skojiga små anekdoter känns det besvärligt att få ned det här, med bokstäver.

Hur som helst har vi haft en kanonvecka.Kroatien är superfint och vi har haft starkblå himmel och strålande sol varje dag.Temperaturen har legat kring 35 grader och det har bidragit till många funderingar kring hur skugg- och vätskeproblematiken skall lösas.Mitt resesällskap Ida har varit det bästa man kunde önska sig.Vi har haft samma mål med resan och båda har velat slappa loss rejält.Vi har skrattat åt vårt pensionärsliv i Zadar, men har samtidigt fått ut många soltimmar och sovtimmar.Var nog inte mer än en eller två kvällar som vi var ute senare än 23.Vi bodde hos en italiensk eldig krutgumma som verkade ha ett väldigt gott öga för oss.När det var dags att ta farväl grät hon och det var med visst sorgmod vi lämnade hennes lägenhet under förmiddagen i lördags.

Kroatien är ett mycket vackert land och vi upplevde det som enkelt att resa där.Vi åkte lokalbussar och hade inga problem med att orientera oss.Tyvärr är det en del språkbarriärer då engelskan inte är helt gångbar.En kurs i italienska hade verkligen suttit på sin plats.Det enda jag kan "klaga" på är att stränderna är steniga, ingen sand alltså(däremot massa sylvassa stenar att skada sig på) och att maten inte var någon höjdare.Det var inte dålig mat, men den kunde kännas lite "platt och tråkig" ibland.Kan hända valde vi fel rätter...Jag rekommenderar detta resmål och är helt säker på att jag vill återvända i framtiden!!!

Istället för att skriva så mkt mer så ska jag låta bilderna få tala.Enjoy.



Vi bodde i "Gamla stan", den äldre delen av Zadar.Denna del omgärdades av en stor mur.






Vi gjorde en båtutflykt under en heldag.





Kristallklart vatten vilken gjorde att metersdjup såg ut som några centimeter...



Marian Keyes och Cocacola är tummen upp!!


Fötter som fått lida skoskav och vassa stenar.Tur att jag hade med mig Hello Kitty plåster!


Solen har utplånat en del växtlighet och grönska...


Under båtturen stannade vi 2.5 tim på en öde ö där vi fick sola och bada.


Dumma turister snorklade och haffade denna iggeklump.Sedan lämnade de den åt sitt öde i stekhettan.


Som den sanna djurvän jag är så gjorde jag en räddningsaktion och placerade den i havet igen.


En kärlekshyllning till en saknad och älskad man.





Båten vi utflyktade med.


Ida från Sunset Beach.


Kroaterna är glada i sin flagga.Vårt favorit badställe.



Under dygnets hetaste timmar skyddades jag av detta träd.


Funkade även som torkställ.




Utanför vårt hem fanns en kyrka.


Lite hullerombuller...



Från Marian Keyes till Denise Rudberg.




Vår kära Natalinas terassa.




Fikontorkning.


Fejkat leende.


Ida,Natalina och jag.Bättre hyresvärdinna kunde man inte få.


Pussgurkor.


Smarr smarr sista dagen.




Det blev en del redbull den veckan...



En galet trött och kufisk figur på Arlanda.




Håll till godo.Efter denna uppladdning är det dags att rasta hundar och slänga sig i soffan.


Måste snabbt berätta att flygresan hem från Zadar till Skavsta var den värsta någonsin.Planet krängde och hade sig och det kom ständiga uppmaningar till passagerarna om att sätta sig ned och ta på sig säkerhetsbälten.Min flygrädsla som jag trodde mig ha botat förra året kom tillbaka med besked.Jag tänkte död och kraschlandning hela tiden.Vid ett tillfälle skrek en del passagerare till och då kom tårarna för mig, några tysta stilla och salta tårar.

Hemresan från Arlanda-Umeå reste jag själv och vid minsta lilla skakning isades blodet i ådrorna.Men lyckligtvis landade jag hel och fick återförenas med mina kära igen.

Ta hand om er.