/ Allmänt /

Vardagsbetraktelser.

Varje morgon då jag och rosa faran beger oss till jobbet möter jag samma människor på samma tid och på samma ställe.Det är en tjej med flätat hår och mjukisar som ser ut att bege sig mot något jobb och så är det en tjej med hästsvans som rastar sin lilla söta yorkshireterrier ( som jag alltid är livrädd för att jag ska råka cykla över, jag dundrar ju fram i 120 km/h- det är alltid bråttom till jobbet ) När jag kommer fram till busstationen möter jag alltid samma busslinje, tror att det är nummer 19.Om jag inte möter dessa människor på samma plats och om bussen inte kommer, då är det illa.Det betyder att jag är någon minut eller sekund sen i tidsplanen och då gäller det cykla ännu hårdare för att slippa be om ursäkt till kollegan jag avlöser.Jag blir lika lättad varje morgon då jag möter mina medtrafikanter enligt samma körschema och det är nästan så att jag vill vinka till dem och signalera att allt är ok även denna morgon.

Jag och Anna har fikat och skvallrat på balkongen i nästan två timmar.Helt otroligt, jag lyckades få i mig tre tekoppar och fyra kanel/choklad bullar.När jag dukade av balkongen funderade jag på hur det kommer sig att folk förkortar balkong med "balle" Jag tror att jag läste det på Facebook första gången.Någon hade som status " Sitter och dricker på **** balle" Tyckte att det såg helkonstigt ut och förstod inte riktigt vilket budskap personen ville förmedla, den enda balle jag tänker på är ju The balle. Jag använder aldrig det ordet annars och skulle aldrig få för mig att kalla min älskade balkong för
B A L L E.

Angående detta med jobb så har jag som bekant jobbat hela juli månad.Jag har slöat i juni och jag kommer att luffa och slöa i augusti.Jag har ägnat mig åt förströelser i två års tid och levt det lyckliga och fria studentlivet.Detta har jag fått lida men över denna månad.Varenda kväll får jag brotta ned mig själv i sängen eller tvinga Andreas att lägga sig samtidigt.Jag vill inte och kan inte somna tidigt.Jag vill nattuggla och jag vill vara fri.Ibland får jag för mig att jag har en konstnärssjäl som inte klarar av ett inrutat liv, ganska snart inser jag också att jag inte har en enda estetisk talang och att det vore skumt att kalla sig konstärssjäl då.Hur som helst förstår jag inte hur jag ska anpassas tillbaka till ett liv med 7-16 jobb och rutiner?Det känns som att det livet inte är för mig.


Ta hand om er.

Världens bästa balle?