/ Allmänt /

Att orka och att våga.


Sitter här hemma och funderar så hjärnan knakar.Min handledare ringde igår och tyckte att jag och min hosta behövde stanna hemma idag.Kan inte protestera för det är verkligen jobbigt att vistas bland folk och släppa sina hostningar i tid och otid.Men förkylningen är under kontroll och kommer förmodligen att bli bättre och bättre, jag känner en förbättring för var dag som går.

Min hjärna knakar för att jag behöver komma på en idé till en självhjälpsgrupp som jag såsmåningom skall hålla i.Förslagen från handledarna har varit något med hund eftersom detta är mitt största intresse men jag kan inte riktigt komma fram till vad jag ska skulle kunna bidra med angående detta.Jag är inte utbildad på något vis och kan bara plocka lite ax här och lite ax där.Det mesta jag kan kommer från kennelvänner och SKK´handböckerna, men vad ska jag prata om därifrån?Har ingen aning om vilken målgrupp jag ska inrikta mig på eller vart det ska bära vägen i slutändan.Har jag världens sämsta fantasi eller vad är det frågan om?

Har funderat över detta med att "stå upp för sina åsikter" Det verkar vara vanligt i alla typer av sammanhang att ha bestämda åsikter och hävda dessa i tid och otid.Vad får folk att ständigt vilja ventilera allt som försiggår uppe i hjärnkontoret och varför skall andra människor behöva ta del av dessa om det inte är uppenbart att det kan leda till något nytt och gott?Hur kan man försvara en åsikt genom att i slutet hävda "såhär tycker jag och det står jag för punkt och slut"? Denna tanke råkade blomstra upp när jag läste ett inlägg på ett forum och det fick mig verkligen att se rött.Vart jag än vänder mig så tycks jag höra detta mantra överallt.Vart kommer allt behov av att hävda sig själv i alla möjliga och omöjliga situationer?För mig har detta med att "stå upp för sig själv och vara ärlig och stå för det" blivit detsamma som att såra någon annan.Vet inte om jag är ovanligt taggad idag eller vad det är som får mig att bli riktigt bitter på detta.

Jag tycker och jag tänker och jag känner hela tiden.Men jag är fruktansvärt trött på allt moraliserande och allt tyckande där tyckandet enbart handlar om att tala om hur mycket bättre man är än alla andra.Dessa människor är bättre på bekostnad av andra, inte för att deras styrka kommer inifrån dem själva.

Amen.

#1 / / Johanna:

Så jävla bra skrivet!! Där satte du huvet på spiken, exakt så känner jag också!! Kunde inte sagt det bättre själv. Kram!

#2 / / Simone:

Oh, what the hell! Vilket rykande inlägg. "me like"! Det jag märkt vid att "stå upp för sina åsikter" i olika sammanhang är att det lätt hänt blir att personen ifråga som står för sina åsikter stänger öronen och ögonen och inte vidgar tanken. Men å andra sidan så finns det inget fel i att stå för det man anser eller tycker, men det är väl där de s.k argumenten kommer in. Jag tycker inte att man står för något eller någon åsikt om man bara säger "Jag tycker att blått är fint" och sen punkt slut. Ingen motivering eller något till varför personen ifråga just tycker att blått är fint. Finns ju massvis av olika motiveringar, som e.x att öppna med "Jag tycker si så, FÖR ATT.." Än att stänga av sig och bara jiddra om Såhär-tycker-jag-punkt-slut. Det blir lite mer som.. ja, som du skrev i inlägget, hävda sig själv som kan vara på andras bekostnad. Det kan vara hårfint mellan ärlighet och att såra någon annan person, men där tror jag att det handlar om just avskärmning till "så här tycker jag" och sen punkt slut. Eller tjae, jag skulle kunna ta om t.ex en person stör sig på något med mig BARA personen kan Motivera sig och inget tramsigt dravvel där den s.k åsikten bara är till för att komma åt mig på ett dåligt vis.

#3 / / Hannelé:

Tack för era rosor <3 <3