/
Allmänt /
Mycket skall öronen höra...
Livet rullar vidare och jag praktiserar för fullt på Kärnhuset och pratar med Kärnorna hela dagen.Det handlar om att lära känna och bekanta sig med alla människor och få dem att känna sig trygga tillsammans med oss socionomstudenter.Det är ingen lätt uppgift att tackla.En del människor där bär på jobbiga känslor och har kanske varit utsatta för både det ena och det andra under deras levnadsdagar och att bemöta alla människor utefter deras villkor och förutsättningar kan vara krävande.Ibland gör jag inget annat än rabblar samma ramsa "Hej jag heter Hannelé och är en av de tre socionomstudenterna, vi ska praktisera fram till 17 januari.Vad heter du?" beroende på vem man möter så är ramsan kortare eller betydligt längre.Alla vet numera att jag har 4 chihuahuor och att jag älskar rosa.Det är allmänt känt och människor jag inte ens presenterat mig för vet det. Idag sa en kille att jag såg ut som en Barbiedocka.Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.I förrgår undrade en man om jag väntade på min förälder.Han tyckte att jag såg så ung ut och trodde att jag var en i personalens dotter.Till saken hör att den "mamman" isåfall skulle ha varit cirka 10 år gammal när hon födde fram mig.En annan kvinna påpekade också mitt utseende idag och undrade om jag börjat socionomprogrammet direkt efter gymnasiet.Men jag gillar det.Jag kan inte annat än att tänka varma tankar om alla dessa människor som bär på så mycket.Trots detta är många kärnor framgångsrika stjärnor.Det finns så mycket estetiska och kreativa människor.De drejar keramik, målar, sjunger, spelar instrument,skriver böcker,föreläser på skolor och universitet...Jag beundrar dem och deras inre vilja,mod och styrka.
Under denna vecka har vi hunnit vara på föreläsningar och träffa författare och föreläsare som berättat om deras svåra barndom och uppväxt.Jag har köpt tre böcker totalt och ska försöka lugna mig på den fronten framöver, men det är något alldeles extra att ha författaren framför sig och få köpa boken direkt ur deras hand.Jag vet inte hur många gråtattacker jag försökt behärska, dessa människor har förmedlat så mycket viktiga aspekter under deras föreläsningar och deras enda instrument är dem själva och deras barndom.Jag blir alldeles upprymd av all mod och styrka.Dessa eldsjälar skänker hopp till medmänniskor och de vittnar alla med sin egen unika berättelse om att det aldrig är försent att vända skeppet åt rätt håll och att detta är möjligt.
Ta hand om er.
<3